Julhandel med bilstrul...
Japp, ännu en "viktig" tradition denna jul, bilen krånglade... :-(
Ända sedan jag tog körkort för 23 år sedan har jag haft bil. Små rostiga eller lite större och mindre rostiga, men ändå bil. Jag har kört i diket ett antal gånger, fått punktering ett antal gånger, krockat några gånger... inte riktigt stort. Och som något av en tradition har min bil på något sätt alltid krånglat en kort tid före jul. Av 23 jular är det fler än 15 som det hänt något. Jag vet inte varför. Kanske känner "lillen" av att Matte är stressad och julen är nära och behöver uppmärksamhet???
I dag skulle jag åka och hämta min moster, sedan skulle vi julhandla lite. Kul.
Jag steg upp tidigt för att vara mig, kom ut i tid. Upptäckte att jag var tvungen att skrapa rutorna för första gången i år. Ok, lite försenad men ändå, gav jag mig i väg.
När jag kommit en bit och bilrutorna börjat tina såpass att jag kunde använda torkarna, spolade jag lite spolarvätska... trodde jag... inget kom. Ja, ja tänkte jag, P har haft på för svag vätska så den har frusit. Vi hade ju haft hela 2,4 minusgrader i natt... :-)
En stund och mycket tryckande senare, förstod jag att något var fel. Kanske hade det lilla "spruthålet" frusit?
Jag stirrade halvblint ut genom vindrutan efter att ha blivit rejält saltnedskvätt. Första macken jag kom till, frågade jag vad som kan ha hänt.
-Det är nog hålet som frusit igen, sa tjejen i kassan.
Jag fick en liten häftklammer att peta med. Jag petade och petade, men inget resultat. Tvättade rutan och körde vidare. Ingen skillnad.
Nästa mack, in där. Nu lyste lampan orange, det var slut på spolarvätskan.... P som fyllt på nyss...
-Har ni ingen spolarvätska frågade jag på macken?
-Jo, i pumparna vid bensinen, blev svaret.
Ops! Det har jag ju sett, men inte gjort. ( När jag var singel fanns inte sånt).
Jag kände mig som en "dum tjej som inte kan bilar". Min nuvarande bil har också lås på motorhuven. Det har jag aldrig öppnat... ja, jag skäms, för P har gjort det. Nu var jag ju tvungen att öppna huven och så försöka få "slangen" i rätt behållare...
Lyckligtvis fick jag upp motorhuven ganska lätt. Yes, girlpower, kände jag ett tag. Sedan skulle den där lilla lustiga slangen med spolarvätska komma till bilen. Yes, funkade också. Men var?
Helt plötsligt kom jag på att jag som i nästan 20 år hällt på spolarvätska, aldrig gjort det på denna bil. Var är behållaren? Den hittades... andas lungt och fint... Tre liter spolatvätska gick det på. Jag betalade, körde iväg. Lampan lyste inte längre, men fortfarande ingen vätska på rutan...
Då fick jag ringa min moster och förklara vad jag höll på med.
Hämtade moster en halvtimma försent. Åkte till en tredje mack.
-Nej, jag kan inte hjälpa dig, sa tjejen i kassan, prova bilverkstan där borta, sa hon och pekade.
Ok, jag och moster drog i väg till en liten Roy och Roger liknande verkstad. Stängt!
Nu började jag bli arg. Skulle det vara så svårt att få lite vatten på rutan? Moster och jag drog vidare, såg ca 40% av det man bör se, körde bakom en lastbil för jag ansåg att kan ha köra där, så kan nog jag med utan att köra på något.
Nytt försök, en bilverkstad bredvid köpcentret.
-Nej, tyvärr vi kan inte med Ford... gå till Ford...
Ytterligare en bit med minimal sikt. Hittar Ford på orten.
-Vi ska ha lunch nu!
Grrrrrrrr, jag brukar inte bli arg, men det hördes nog att jag inte var superglad....
-Men vi kan ta in den och se ifall något har lossnat på bilen.
-Ja, gör det!
Hämtade ut moster ur bilen så det inte börjar skruva på henne... vi sätter oss och dricker maskinkaffe i en ful gul skinnsoffa.
En halvtimma senare får jag veta att de hittat felet. En slang hade gått av och all vätska hade runnit ut. Slangen var under framskärmen, så de hade plockat av den. Nu var det lagat. 650 kr. Ops!. Dyrt!, men det var fixat i alla fall.
Glada i hågen och med en skinande ren framruta kom vi så slutligen 1,5 timme försent till vårt köpcenter.
Vi fick börja med en fika för att kunna orka med :-)
Sedan gick det bra. Jag fick tag i en del julklappar och hann köpa tre ljusstakar för halva priset på Hemtex till mig. (Det var halva priset på alla julsaker där).
Jag körde hem moster sedan och mycket trött och sliten kom jag hem vid 18-tiden.
Nu hoppas jag att bilen sköter sig och inte krånglar på länge. Upplysningsvis kan jag säga att två gånger har jag fått åka taxi hem från julhandeln p g a trasig bil. En gång gick växellådan sönder, en gång skar motorn dagen innan jul... Jag får kanske vara glad att det " bara" var spolarslangen den här gången :-)
Dagens julsång:
Ända sedan jag tog körkort för 23 år sedan har jag haft bil. Små rostiga eller lite större och mindre rostiga, men ändå bil. Jag har kört i diket ett antal gånger, fått punktering ett antal gånger, krockat några gånger... inte riktigt stort. Och som något av en tradition har min bil på något sätt alltid krånglat en kort tid före jul. Av 23 jular är det fler än 15 som det hänt något. Jag vet inte varför. Kanske känner "lillen" av att Matte är stressad och julen är nära och behöver uppmärksamhet???
I dag skulle jag åka och hämta min moster, sedan skulle vi julhandla lite. Kul.
Jag steg upp tidigt för att vara mig, kom ut i tid. Upptäckte att jag var tvungen att skrapa rutorna för första gången i år. Ok, lite försenad men ändå, gav jag mig i väg.
När jag kommit en bit och bilrutorna börjat tina såpass att jag kunde använda torkarna, spolade jag lite spolarvätska... trodde jag... inget kom. Ja, ja tänkte jag, P har haft på för svag vätska så den har frusit. Vi hade ju haft hela 2,4 minusgrader i natt... :-)
En stund och mycket tryckande senare, förstod jag att något var fel. Kanske hade det lilla "spruthålet" frusit?
Jag stirrade halvblint ut genom vindrutan efter att ha blivit rejält saltnedskvätt. Första macken jag kom till, frågade jag vad som kan ha hänt.
-Det är nog hålet som frusit igen, sa tjejen i kassan.
Jag fick en liten häftklammer att peta med. Jag petade och petade, men inget resultat. Tvättade rutan och körde vidare. Ingen skillnad.
Nästa mack, in där. Nu lyste lampan orange, det var slut på spolarvätskan.... P som fyllt på nyss...
-Har ni ingen spolarvätska frågade jag på macken?
-Jo, i pumparna vid bensinen, blev svaret.
Ops! Det har jag ju sett, men inte gjort. ( När jag var singel fanns inte sånt).
Jag kände mig som en "dum tjej som inte kan bilar". Min nuvarande bil har också lås på motorhuven. Det har jag aldrig öppnat... ja, jag skäms, för P har gjort det. Nu var jag ju tvungen att öppna huven och så försöka få "slangen" i rätt behållare...
Lyckligtvis fick jag upp motorhuven ganska lätt. Yes, girlpower, kände jag ett tag. Sedan skulle den där lilla lustiga slangen med spolarvätska komma till bilen. Yes, funkade också. Men var?
Helt plötsligt kom jag på att jag som i nästan 20 år hällt på spolarvätska, aldrig gjort det på denna bil. Var är behållaren? Den hittades... andas lungt och fint... Tre liter spolatvätska gick det på. Jag betalade, körde iväg. Lampan lyste inte längre, men fortfarande ingen vätska på rutan...
Då fick jag ringa min moster och förklara vad jag höll på med.
Hämtade moster en halvtimma försent. Åkte till en tredje mack.
-Nej, jag kan inte hjälpa dig, sa tjejen i kassan, prova bilverkstan där borta, sa hon och pekade.
Ok, jag och moster drog i väg till en liten Roy och Roger liknande verkstad. Stängt!
Nu började jag bli arg. Skulle det vara så svårt att få lite vatten på rutan? Moster och jag drog vidare, såg ca 40% av det man bör se, körde bakom en lastbil för jag ansåg att kan ha köra där, så kan nog jag med utan att köra på något.
Nytt försök, en bilverkstad bredvid köpcentret.
-Nej, tyvärr vi kan inte med Ford... gå till Ford...
Ytterligare en bit med minimal sikt. Hittar Ford på orten.
-Vi ska ha lunch nu!
Grrrrrrrr, jag brukar inte bli arg, men det hördes nog att jag inte var superglad....
-Men vi kan ta in den och se ifall något har lossnat på bilen.
-Ja, gör det!
Hämtade ut moster ur bilen så det inte börjar skruva på henne... vi sätter oss och dricker maskinkaffe i en ful gul skinnsoffa.
En halvtimma senare får jag veta att de hittat felet. En slang hade gått av och all vätska hade runnit ut. Slangen var under framskärmen, så de hade plockat av den. Nu var det lagat. 650 kr. Ops!. Dyrt!, men det var fixat i alla fall.
Glada i hågen och med en skinande ren framruta kom vi så slutligen 1,5 timme försent till vårt köpcenter.
Vi fick börja med en fika för att kunna orka med :-)
Sedan gick det bra. Jag fick tag i en del julklappar och hann köpa tre ljusstakar för halva priset på Hemtex till mig. (Det var halva priset på alla julsaker där).
Jag körde hem moster sedan och mycket trött och sliten kom jag hem vid 18-tiden.
Nu hoppas jag att bilen sköter sig och inte krånglar på länge. Upplysningsvis kan jag säga att två gånger har jag fått åka taxi hem från julhandeln p g a trasig bil. En gång gick växellådan sönder, en gång skar motorn dagen innan jul... Jag får kanske vara glad att det " bara" var spolarslangen den här gången :-)
Dagens julsång:
En otroligt jobbig väntan...
För drygt 3 veckor sedan fick jag en kallelse till min första mammografi. Jag är ju en "tant" på 41 år nu...
Det var ingen kul upplevelse. Med mammas bortgång p g a bröstcancer i bakhuvudet, började jag genast att tro att det var min tur nu. Oron kom som en stor klump i magen. Jag ville inte gå och få reda på att jag har cancer. Men P tvingade mig mer eller mindre.
-Det är bättre att veta om det är något, så man kan sätta in rätt behandling fort, sa han.
Hur mycket jag än visste att han hade rätt, så ville jag ändå stoppa huvuvdet i sanden och låta bli.
Men jag gick på mammografin, P följde med som stöd.
Sedan kom nästa väntan, på resultatet. Jag har gått som i en dimma. Inget har varit kul, julen kändes inte som det passade in. Jag kanske skulle få tillbringa julen med behandlingar osv. När mamma fick sitt definitiva beslut, var det på Luciadagen och nu kändes det som det skulle upprepas igen.
Så kom brevet med svaret i måndags, det jag fasat för. De hade upptäckt något i brösten som de ville veta mer om och mer tester behövdes.
Jag fick tid på sjukhuset i torsdags för ultraljud mm. När jag läst brevet kändes det som allt stannade upp. Var det min tur nu? Jag förestälde mig alla möjliga saker. P tröstade så gott han kunde och sa att det är säkert inget farligt. Men jag kunde inte ta till mig det.
Resan in till sjukhuset kändes som en av de längsta resor jag gjort. Där inne fick jag först göra om min mammografi. Sedan vänta. Åh, vad det är hemskt att vänta. Sedan var det undersökning med ultraljud och provtagning med sprutor i brösten. De sög upp saker ur brösten för att skicka på test.
Det var fruktansvärt. Inte själva undersökningen, men känslan av cancer var så nära. Varje liten "grymtning" av läkaren uppfattade jag som en upptäckt av något hemskt. Jag skakade av rädsla under hela undersökning. P var med inne som tur var. Sköterskan var väldigt snäll.
När den undersökningen var över, fick jag veta att jag kunde inte få svar direkt, man var tvungen att skicka proverna till lab. Jag skulle också gå till Bröstmottagningen och fylla i papper. Nu kändes det ändå värre. Bröstmottagningen hade ett papper att fylla i där jag skulle skriva min närmast anhörig och om jag tål att sövas ner, vem som skulle hämta hem mig efter operation osv... Nu var det riktigt illa. Trots att P sa att det var en standardblankett så gick det runt i huvudet. När jag så skulle betala på Kirurgavdelningen så var det samma som att jag skulle dit. Så kändes det.
Efter två timmar skulle svaren vara färdiga. Jag och P åkte till ett köpcenter för att fördriva tiden. Aldrig har det varit så eländigt att gå i affärer som då. Julen kändes som ett hån.
När vi kom tillbaks till sjukhuset var det en väntan på 15 minuter sedan blev det min tur. Sköterskan sa att vi ska vänta på läkaren... jaha tänkte jag, nu kommer det. Läkaren kom. Hon sa att hon hade goda nyheter. Det var helt ofarliga små geleklumpar som jag hade i brösten, lika vanliga som fräknar! Det var INTE cancer! Jag storgrät av lycka och jag kunde inte sluta. Jag är frisk!
Så fint allt var sen. Julskyltningen i entrén, vädret, vägen allt. Allt var fint. Julen är på väg och jag fick en superjulkänsla. Jag var så otroligt lycklig. Fortfarande är jag som uppe bland molnen :-)
Jag har varit otroligt trött idag för jag har ju inte kopplat av på länge, men det gör inget. Jag går runt och ler och trivs. Nu kan jag se fram emot julen med bara glädje. Det gör inget om jag inte hinner det jag ska göra. Jag är frisk och det är viktigast!
Oj det här blev långt, men jag kände att jag ville skriva ner det. Det har varit en otroligt jobbig tid för mig och nu känns det bra. Ni som får ett brev efter mammografi att ni ska på efterkontroll behöver inte vara oroliga heller, ofta är det något helt ofarligt.
Ute lyser "portalbeslysningen" som P fixade i söndags. Här är en bild. Även grannens julstjäna lyser på bilden, som en liten bonus... :-)
Dagens julsång:
Ha en riktigt trevlig helg allihopa!!!!
Det var ingen kul upplevelse. Med mammas bortgång p g a bröstcancer i bakhuvudet, började jag genast att tro att det var min tur nu. Oron kom som en stor klump i magen. Jag ville inte gå och få reda på att jag har cancer. Men P tvingade mig mer eller mindre.
-Det är bättre att veta om det är något, så man kan sätta in rätt behandling fort, sa han.
Hur mycket jag än visste att han hade rätt, så ville jag ändå stoppa huvuvdet i sanden och låta bli.
Men jag gick på mammografin, P följde med som stöd.
Sedan kom nästa väntan, på resultatet. Jag har gått som i en dimma. Inget har varit kul, julen kändes inte som det passade in. Jag kanske skulle få tillbringa julen med behandlingar osv. När mamma fick sitt definitiva beslut, var det på Luciadagen och nu kändes det som det skulle upprepas igen.
Så kom brevet med svaret i måndags, det jag fasat för. De hade upptäckt något i brösten som de ville veta mer om och mer tester behövdes.
Jag fick tid på sjukhuset i torsdags för ultraljud mm. När jag läst brevet kändes det som allt stannade upp. Var det min tur nu? Jag förestälde mig alla möjliga saker. P tröstade så gott han kunde och sa att det är säkert inget farligt. Men jag kunde inte ta till mig det.
Resan in till sjukhuset kändes som en av de längsta resor jag gjort. Där inne fick jag först göra om min mammografi. Sedan vänta. Åh, vad det är hemskt att vänta. Sedan var det undersökning med ultraljud och provtagning med sprutor i brösten. De sög upp saker ur brösten för att skicka på test.
Det var fruktansvärt. Inte själva undersökningen, men känslan av cancer var så nära. Varje liten "grymtning" av läkaren uppfattade jag som en upptäckt av något hemskt. Jag skakade av rädsla under hela undersökning. P var med inne som tur var. Sköterskan var väldigt snäll.
När den undersökningen var över, fick jag veta att jag kunde inte få svar direkt, man var tvungen att skicka proverna till lab. Jag skulle också gå till Bröstmottagningen och fylla i papper. Nu kändes det ändå värre. Bröstmottagningen hade ett papper att fylla i där jag skulle skriva min närmast anhörig och om jag tål att sövas ner, vem som skulle hämta hem mig efter operation osv... Nu var det riktigt illa. Trots att P sa att det var en standardblankett så gick det runt i huvudet. När jag så skulle betala på Kirurgavdelningen så var det samma som att jag skulle dit. Så kändes det.
Efter två timmar skulle svaren vara färdiga. Jag och P åkte till ett köpcenter för att fördriva tiden. Aldrig har det varit så eländigt att gå i affärer som då. Julen kändes som ett hån.
När vi kom tillbaks till sjukhuset var det en väntan på 15 minuter sedan blev det min tur. Sköterskan sa att vi ska vänta på läkaren... jaha tänkte jag, nu kommer det. Läkaren kom. Hon sa att hon hade goda nyheter. Det var helt ofarliga små geleklumpar som jag hade i brösten, lika vanliga som fräknar! Det var INTE cancer! Jag storgrät av lycka och jag kunde inte sluta. Jag är frisk!
Så fint allt var sen. Julskyltningen i entrén, vädret, vägen allt. Allt var fint. Julen är på väg och jag fick en superjulkänsla. Jag var så otroligt lycklig. Fortfarande är jag som uppe bland molnen :-)
Jag har varit otroligt trött idag för jag har ju inte kopplat av på länge, men det gör inget. Jag går runt och ler och trivs. Nu kan jag se fram emot julen med bara glädje. Det gör inget om jag inte hinner det jag ska göra. Jag är frisk och det är viktigast!
Oj det här blev långt, men jag kände att jag ville skriva ner det. Det har varit en otroligt jobbig tid för mig och nu känns det bra. Ni som får ett brev efter mammografi att ni ska på efterkontroll behöver inte vara oroliga heller, ofta är det något helt ofarligt.
Ute lyser "portalbeslysningen" som P fixade i söndags. Här är en bild. Även grannens julstjäna lyser på bilden, som en liten bonus... :-)
Dagens julsång:
Ha en riktigt trevlig helg allihopa!!!!
Hundar på fel ställen...
En sak som jag funderat på ett tag nu är hundar. Hundar kan vara gossiga, trevliga mm. Men de hör inte hemma överallt.
Numera blir det mer och mer vanligt att man går in i en affär och där kommer en hund gående. I bland är det affärsägarens hund och lika vanligt har det blivit att man tar med sin hund i en affär. Varför är det så?
På TV ser vi Simon och Tomas ta med sig sina hundar i affärer, låter dem provsitta soffor mm. I går hade Lulu i Äntligen hemma med sig en hund när hon inredde. Den satt gladeligen på den nya mattan och låg i soffan.
För min som pälsdjursallergiker är det en hemsk utveckling. Vi är många som inte tål djur och då är det besvärligt att träffa på dem i miljöer där man inte förväntar sig det.
Det är ok, tycker jag att ha hund i en affär som säljer djursaker, men inte i en heminredningsaffär.
Jag var på Hemtex för ett tag sedan när en matte kom in med sin hund i affären, inte så stor men det spelar ingen roll för allergikerna. Den gick och nosade på textilerna. Hade jag köpt en av dem som han varit på, hade jag blivit sjuk sedan.
Om jag ska köpa en soffa elller fåtölj, kan jag absolut inte göra det om det har funnits katter eller hundar i affären. Det sitter i textilerna i flera år, både päls och saliv.
Jag har fått lämna flera affärer innan jag hunnit titta mig omkring, för att det funnits hundar (eller katter) i affären. En hårfrisörska som jag skulle beställa tid hos hade en hund som kom emot mig, då gick jag direkt.
Så snälla ni som är hundägare. Tänk på oss allergiker (vi är många) innan ni tar in hunden i affärer eller köpcenter. Det kan bli som besvärligt för oss. Vi kan bli allvarligt sjuka.
Hoppas trenden vänder, så jag slipper träffa på hundar i "fel" sammanhang. Och ni som kan, krama er vovve lite extra :-)
Numera blir det mer och mer vanligt att man går in i en affär och där kommer en hund gående. I bland är det affärsägarens hund och lika vanligt har det blivit att man tar med sin hund i en affär. Varför är det så?
På TV ser vi Simon och Tomas ta med sig sina hundar i affärer, låter dem provsitta soffor mm. I går hade Lulu i Äntligen hemma med sig en hund när hon inredde. Den satt gladeligen på den nya mattan och låg i soffan.
För min som pälsdjursallergiker är det en hemsk utveckling. Vi är många som inte tål djur och då är det besvärligt att träffa på dem i miljöer där man inte förväntar sig det.
Det är ok, tycker jag att ha hund i en affär som säljer djursaker, men inte i en heminredningsaffär.
Jag var på Hemtex för ett tag sedan när en matte kom in med sin hund i affären, inte så stor men det spelar ingen roll för allergikerna. Den gick och nosade på textilerna. Hade jag köpt en av dem som han varit på, hade jag blivit sjuk sedan.
Om jag ska köpa en soffa elller fåtölj, kan jag absolut inte göra det om det har funnits katter eller hundar i affären. Det sitter i textilerna i flera år, både päls och saliv.
Jag har fått lämna flera affärer innan jag hunnit titta mig omkring, för att det funnits hundar (eller katter) i affären. En hårfrisörska som jag skulle beställa tid hos hade en hund som kom emot mig, då gick jag direkt.
Så snälla ni som är hundägare. Tänk på oss allergiker (vi är många) innan ni tar in hunden i affärer eller köpcenter. Det kan bli som besvärligt för oss. Vi kan bli allvarligt sjuka.
Hoppas trenden vänder, så jag slipper träffa på hundar i "fel" sammanhang. Och ni som kan, krama er vovve lite extra :-)
Inte ensam hemma längre ...
Åh äntligen blev det söndag och P kom tillbaks från landet. Trots att vi varit tillsammans i över 9 år så längtar jag som en galning varje gång han är borta... kan det vara kärlek??? :-) Nu är ordningen återställd.
Han hade med sig en del saker från sin mormor, för allt får ju inte plats på äldreboendet. Bl a en supergullig kopp som jag ska ha i "shabby chic rummet" , en fin gammal låda, whiskeyglas mm. Jag ska fota senare. Jag hade också bett P att ta med foton på honom, och ett när han var ca 1 år var så sött!!! En liten sötis :-) I veckan ska jag köpa 2 nya ramar så jag kan hänga upp dessa gulliga foton på väggen.
När det kommer till film, så är det nästan omöjligt att se något tillsammans jag och P, för vi har så olika smak. Men i kväll var han trött och orkade inte så mycket, så jag passade på att föreslå en film. Om det var att han inte orkade resa sig, eller om han gillade filmen vet jag inte riktigt ..... men han såg på hela :-) Jag tyckte den var rolig och bra. Det var What happened in Vegas, som vi såg.
Natten till i går var den första riktiga frostnatten här. Nu finns nästan inga löv kvar på träden heller. Vintern är här!
Han hade med sig en del saker från sin mormor, för allt får ju inte plats på äldreboendet. Bl a en supergullig kopp som jag ska ha i "shabby chic rummet" , en fin gammal låda, whiskeyglas mm. Jag ska fota senare. Jag hade också bett P att ta med foton på honom, och ett när han var ca 1 år var så sött!!! En liten sötis :-) I veckan ska jag köpa 2 nya ramar så jag kan hänga upp dessa gulliga foton på väggen.
När det kommer till film, så är det nästan omöjligt att se något tillsammans jag och P, för vi har så olika smak. Men i kväll var han trött och orkade inte så mycket, så jag passade på att föreslå en film. Om det var att han inte orkade resa sig, eller om han gillade filmen vet jag inte riktigt ..... men han såg på hela :-) Jag tyckte den var rolig och bra. Det var What happened in Vegas, som vi såg.
Natten till i går var den första riktiga frostnatten här. Nu finns nästan inga löv kvar på träden heller. Vintern är här!
Foto: fotoakuten.se
Halloween
I dag är det Halloween. Jag antar att det kommer att dyka upp både spöken och häxor vid ytterdörren när det blivit mörkt. Därför har jag laddat upp med godis. Brukar vara det de vill ha :-)
Det blir dock inget firande för mig i år. :-( Vi brukar ha fest hos oss med mina "gamla" vänner och deras familjer. Men i år är det flyttat en vecka framåt. Då har jag ju något att se fram emot i alla fall :-) I morgon ska dock P åka till Småland och vara där i helgen. Han ska hjälpa till att tömma sin mormors lägenhet, nu när hon är installerad på hemmet. (Hon trivs jättebra på hemmet och det känns mycket bra) Eftersom det kommer att bli dammigt och en hund ska vara med, så väljer jag att stanna hemma. Tråkigt utan P, men det får gå. P har också varit borta med jobbet från tisdag till torsdag, så det har blivit ensamma nätter och jag som är så mörkrädd.. Har gått med hjälp av många tända lampor och radion på hela natten..
Det blir dock inget firande för mig i år. :-( Vi brukar ha fest hos oss med mina "gamla" vänner och deras familjer. Men i år är det flyttat en vecka framåt. Då har jag ju något att se fram emot i alla fall :-) I morgon ska dock P åka till Småland och vara där i helgen. Han ska hjälpa till att tömma sin mormors lägenhet, nu när hon är installerad på hemmet. (Hon trivs jättebra på hemmet och det känns mycket bra) Eftersom det kommer att bli dammigt och en hund ska vara med, så väljer jag att stanna hemma. Tråkigt utan P, men det får gå. P har också varit borta med jobbet från tisdag till torsdag, så det har blivit ensamma nätter och jag som är så mörkrädd.. Har gått med hjälp av många tända lampor och radion på hela natten..
Jag önskar er alla HAPPY HALLOWEEN!
En liten seger...
I flera år har jag (förstås med STOR hjälp av P) slagits mot Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Som en sammanfattning kan jag säga - Bli ALDRIG sjuk när du är arbetslös -
Som sjuk, arbetssökande är man inte värd marken man står på. Det kan låta bittert och krasst, men det är verkligheten för mig. Under flera år har jag skickats mellan FK och AF som en omyndigförklarad person, hela tiden ifrågasatt och ständigt utsatt för frågor av alla de slag. Trots läkarintyg och annan fakta har FK hela tiden ansett att jag är helt frisk.
Af däremot tyckte jag var för sjuk för att söka jobb. Där hamnade jag, mellan två stolar. Nu efter åtskilliga läkarbesök,
fk besök (med nya handläggare varje gång), af besök, praktikförsök, gråt, oro, ilska har jag vunnit en liten, liten seger.
Jag har överklagat beslut från FK i både länsrätten och kammarrätten. Kammarätten ansåg att FK hade gjort fel. Jag är sjuk och kan inte stå till arbetsmarknadens förfogande just nu. Äntligen blev jag trodd!
I förra veckan kom beslutet från FK att jag har rätt till sjukersättning ett år framåt. Det är inte mycket pengar, bara 64% av min inkomst när jag hade a-kassa. Men det är ett stort framsteg för mig. Jag är sjuk, och blir trodd! Nu kan jag koncentrera mig på att vila och bli bättre, istället för att använda den lilla energi jag har till att slåss mot myndigheter. Det är en otroligt härlig känsla.
Några råd till er alla som blir drabbade av FK. Begär allt skriftligt. Kräv att få veta namnen på alla ni talar med. Skriv upp allt ni gör, datum mm. Ta kopior på allt (de brukar "komma bort" på vissa FK). Ge er aldrig, ni kan få rätt!
I dag syns inget av den fina höstdagen det var igår. Det regnar och blåser. Fåglarna äter sin mat med stor aptit. Jag är väldigt trött och kan inte sova, får tillbringa resten av eftermiddagen med att läsa bloggar och att vänta på att P kommer hem från jobbet.
Som sjuk, arbetssökande är man inte värd marken man står på. Det kan låta bittert och krasst, men det är verkligheten för mig. Under flera år har jag skickats mellan FK och AF som en omyndigförklarad person, hela tiden ifrågasatt och ständigt utsatt för frågor av alla de slag. Trots läkarintyg och annan fakta har FK hela tiden ansett att jag är helt frisk.
Af däremot tyckte jag var för sjuk för att söka jobb. Där hamnade jag, mellan två stolar. Nu efter åtskilliga läkarbesök,
fk besök (med nya handläggare varje gång), af besök, praktikförsök, gråt, oro, ilska har jag vunnit en liten, liten seger.
Jag har överklagat beslut från FK i både länsrätten och kammarrätten. Kammarätten ansåg att FK hade gjort fel. Jag är sjuk och kan inte stå till arbetsmarknadens förfogande just nu. Äntligen blev jag trodd!
I förra veckan kom beslutet från FK att jag har rätt till sjukersättning ett år framåt. Det är inte mycket pengar, bara 64% av min inkomst när jag hade a-kassa. Men det är ett stort framsteg för mig. Jag är sjuk, och blir trodd! Nu kan jag koncentrera mig på att vila och bli bättre, istället för att använda den lilla energi jag har till att slåss mot myndigheter. Det är en otroligt härlig känsla.
Några råd till er alla som blir drabbade av FK. Begär allt skriftligt. Kräv att få veta namnen på alla ni talar med. Skriv upp allt ni gör, datum mm. Ta kopior på allt (de brukar "komma bort" på vissa FK). Ge er aldrig, ni kan få rätt!
I dag syns inget av den fina höstdagen det var igår. Det regnar och blåser. Fåglarna äter sin mat med stor aptit. Jag är väldigt trött och kan inte sova, får tillbringa resten av eftermiddagen med att läsa bloggar och att vänta på att P kommer hem från jobbet.
Att vara gift med en nörd... sista delen
Så har vi kommit till den sista delen i serien :-)
Jag ska i dag skriva om fördelar med att vara gift med en nörd.
För det första. Jag vet nästan alltid var P är. Han går inte längre än det trådlösa nätverket räcker...
Jag kan snabbt hitta honom, jag bara lyssnar lite efter ett tangentbordsknatter eller små (ev. större) svordomar om det inte går bra... :-)
På så sätt kan jag när jag helst behöver honom, få tag i honom. Han finns inte i något smutsigt garage, i någon sporthall eller på krogen. Nä, ha sitter så fint och knappar på sin dator :-)
Han har inga vilda, märkliga idéer som ska uppfyllas, typ flytta till Indien, köpa jättebåt, starta imperium eller liknande. Nej, det mest vilda han säger är:
-Ska vi köpa en extern hårddisk till?
Det gillar jag, för jag är inte vild eller äventyrlig av mig.
Datorer luktar inte illa, smutsar ner och är besvärligt att lagra. De bara finns där. Bra, det försvårar inte städningen. :-)
P är inte intresserad av inredning, vilket gör att jag i stort sett kan köpa det jag vill till huset och inte behöver bry mig om det passar hans inredningsstil. P brukar gilla det jag köper :-) Det är bra.
Jag får också dygnet runt datorsupport. Inte helt fel :-)
Alla tekniska prylar som köps, installeras kommer igång direkt, tack vare P. Inga halvdana lösningar med sladdar lite hit och dit, utan ordenligt. Också bra.
Om det gäller alla nördar eller bara min, vet jag inte, men P har inga problem med att förlora i spel och tävlingar. (Han är dock extermt nogrann med reglerna...)
Avslutningsvis kan jag sammanfatta hela serien med att jag gillar att vara gift med en nörd. Jag älskar min nörd! Puss P!
Jag ska i dag skriva om fördelar med att vara gift med en nörd.
För det första. Jag vet nästan alltid var P är. Han går inte längre än det trådlösa nätverket räcker...
Jag kan snabbt hitta honom, jag bara lyssnar lite efter ett tangentbordsknatter eller små (ev. större) svordomar om det inte går bra... :-)
På så sätt kan jag när jag helst behöver honom, få tag i honom. Han finns inte i något smutsigt garage, i någon sporthall eller på krogen. Nä, ha sitter så fint och knappar på sin dator :-)
Han har inga vilda, märkliga idéer som ska uppfyllas, typ flytta till Indien, köpa jättebåt, starta imperium eller liknande. Nej, det mest vilda han säger är:
-Ska vi köpa en extern hårddisk till?
Det gillar jag, för jag är inte vild eller äventyrlig av mig.
Datorer luktar inte illa, smutsar ner och är besvärligt att lagra. De bara finns där. Bra, det försvårar inte städningen. :-)
P är inte intresserad av inredning, vilket gör att jag i stort sett kan köpa det jag vill till huset och inte behöver bry mig om det passar hans inredningsstil. P brukar gilla det jag köper :-) Det är bra.
Jag får också dygnet runt datorsupport. Inte helt fel :-)
Alla tekniska prylar som köps, installeras kommer igång direkt, tack vare P. Inga halvdana lösningar med sladdar lite hit och dit, utan ordenligt. Också bra.
Om det gäller alla nördar eller bara min, vet jag inte, men P har inga problem med att förlora i spel och tävlingar. (Han är dock extermt nogrann med reglerna...)
Avslutningsvis kan jag sammanfatta hela serien med att jag gillar att vara gift med en nörd. Jag älskar min nörd! Puss P!
Att vara gift med en nörd... del 4
Så här på fredagen känns det som det är dags för ännu ett avsnitt om att vara gift med en nörd... :-)
Nördar och inredning. Ja, var ska man börja... Kanske med gardiner. För P var gardiner innan han träffade mig, någonting man drog för fönstren helt och hållet så att det inte bländade hans datorer och så att ingen kunde se in. Att byta gardiner var helt onödigt... de fungerade ju... :-) Möjligen en tvätt då och då...
När vi flyttade ihop, tyckte han att vi kunde ju använda de gardiner som han haft i vardagsrummet, de var bara 10 år... :-) Oj, vad synd, de "kom bort" i flytten.... :-)
Nu har han insett att gardiner kan vara snygga och behöver inte täcka hela fönstren, ser till och med om jag har bytt gardiner :-) Visst går det framåt.
Han fick dock ett bakslag när vi precis flyttat hit till huset. Vi (jag) hade inte köpt alla gardiner i förväg utan ville vänta lite. I sovrummet hade jag inte ens köpt gardinstänger. Varken P eller jag ville sova med fönster utan gardiner eller persienner. Men P s lösning var inte riktigt vad jag väntat mig. Han gick gladeligen ut i bilen, tog vår rutiga bilfilt och hängde upp den för fönstret... jag skämdes. Detta var fönstret mot gatan. Vad skulle grannarna säga om de nyinflyttade som hade filtar i fönsten?... De fick hänga i tre dagar, sedan köpte jag gardinstänger och gardiner.
Datorer måste få plats, enligt P. Nu när vi har hus går det ju bra, men när vi bodde i en trea som var fullbelamrad blev jag inte lika glad när han kom hem med sina prylar... En gång kom han hem från jobbet, bad mig komma ut till bilen och hjäpa honom att bära. Redan där anade jag ugglor i mossen... Jodå det var en dator på gång.. Vi bodde då i lägenhet på andra våningen utan hiss. Han hade fått med sig en skrotad minidator. Den var inte mini... den vägde ca 90 kg... Oj vad vi släpade och drog. När den väl kom upp var den stor!
-Var ska vi ha den? frågade jag
-Vi kan ha den som soffbord, blev P s svar...
Hrmm tror inte det. Lyckligtvis för mig fungerade den inte så bra och åkte snart ut igen... I bland har man tur. :-)
Förutom att jag flera gånger har fått stoppa P i tid innan han placerat en dator, eller dess tilbehör, väl synligt framför mina ljusstakar eller liknande har det gått bra länge nu :-)
Hans högtalare till ljudanläggningen får jag dock inte flytta på ( har försökt flera gånger).
Blommor är ett annat kapitel. I Ps lägenhet fanns bara kaktusar!!! De fick vattnen någon gång om året... passade honom precis. Han ser aldrig när blommer behöver vattnas plus att han har vattnat konstgjorda blommor... :-)
Jag avskyr kaktusar! De sticks. P har "fått lov" att ha kaktusar i arbetsrummet och bara där och jag vattnar dem aldrig.
P märker inte när det blir smutsigt här hemma.
-Det ser bra ut, är hans standardsvar.
I och för sig bra för då kan jag städa när jag vill... :-) Men jag gillar inte när det är smutsigt hemma. Därför ska jag städa nu. Sen får vi se om min gullenörd upptäcker något när han kommer hem :-)
Nördar och inredning. Ja, var ska man börja... Kanske med gardiner. För P var gardiner innan han träffade mig, någonting man drog för fönstren helt och hållet så att det inte bländade hans datorer och så att ingen kunde se in. Att byta gardiner var helt onödigt... de fungerade ju... :-) Möjligen en tvätt då och då...
När vi flyttade ihop, tyckte han att vi kunde ju använda de gardiner som han haft i vardagsrummet, de var bara 10 år... :-) Oj, vad synd, de "kom bort" i flytten.... :-)
Nu har han insett att gardiner kan vara snygga och behöver inte täcka hela fönstren, ser till och med om jag har bytt gardiner :-) Visst går det framåt.
Han fick dock ett bakslag när vi precis flyttat hit till huset. Vi (jag) hade inte köpt alla gardiner i förväg utan ville vänta lite. I sovrummet hade jag inte ens köpt gardinstänger. Varken P eller jag ville sova med fönster utan gardiner eller persienner. Men P s lösning var inte riktigt vad jag väntat mig. Han gick gladeligen ut i bilen, tog vår rutiga bilfilt och hängde upp den för fönstret... jag skämdes. Detta var fönstret mot gatan. Vad skulle grannarna säga om de nyinflyttade som hade filtar i fönsten?... De fick hänga i tre dagar, sedan köpte jag gardinstänger och gardiner.
Datorer måste få plats, enligt P. Nu när vi har hus går det ju bra, men när vi bodde i en trea som var fullbelamrad blev jag inte lika glad när han kom hem med sina prylar... En gång kom han hem från jobbet, bad mig komma ut till bilen och hjäpa honom att bära. Redan där anade jag ugglor i mossen... Jodå det var en dator på gång.. Vi bodde då i lägenhet på andra våningen utan hiss. Han hade fått med sig en skrotad minidator. Den var inte mini... den vägde ca 90 kg... Oj vad vi släpade och drog. När den väl kom upp var den stor!
-Var ska vi ha den? frågade jag
-Vi kan ha den som soffbord, blev P s svar...
Hrmm tror inte det. Lyckligtvis för mig fungerade den inte så bra och åkte snart ut igen... I bland har man tur. :-)
Förutom att jag flera gånger har fått stoppa P i tid innan han placerat en dator, eller dess tilbehör, väl synligt framför mina ljusstakar eller liknande har det gått bra länge nu :-)
Hans högtalare till ljudanläggningen får jag dock inte flytta på ( har försökt flera gånger).
Blommor är ett annat kapitel. I Ps lägenhet fanns bara kaktusar!!! De fick vattnen någon gång om året... passade honom precis. Han ser aldrig när blommer behöver vattnas plus att han har vattnat konstgjorda blommor... :-)
Jag avskyr kaktusar! De sticks. P har "fått lov" att ha kaktusar i arbetsrummet och bara där och jag vattnar dem aldrig.
P märker inte när det blir smutsigt här hemma.
-Det ser bra ut, är hans standardsvar.
I och för sig bra för då kan jag städa när jag vill... :-) Men jag gillar inte när det är smutsigt hemma. Därför ska jag städa nu. Sen får vi se om min gullenörd upptäcker något när han kommer hem :-)
Att vara gift med en nörd... del 3
Nu är det dags för del 3 i detta spännande ämne :-)
När man är gift med (eller sambo med) en nörd, får man snart lära sig att allt som kan göras med en dator, ska man göra med en dator, samt att datorn är för nörden vad snuttefilten är för småbarnen. :-)
P älskar att se på film på sin dator, företrädesvis Star Trek. Han har alla filmer och alla tv-avsnitt... När han jobbar med en dator, står den bärbara bredvid och visar Star Trek för han hör på det och kopplar av... Jag å andra sidan som hör Star Trek flera timmar varje dag kopplar inte av då.. .
När man hör Klingon, wormhole, ferengi, beama och replicate varje dag, kan det bli väldigt jobbigt.
När P lagar mat, vilket han gör i stort sett varje dag, ska datorn med ut i köket. Den placeras på köksön och sedan ser/hör han på Star Trek under hela matlagningen. När det fräser för mycket i pannan, eller om något ska vispas, då åker hörlurarna på. Sladden till dem är precis så långa att han når till kylen och till diskhon. Kommer jag däremot och ska hämta något i köket får jag kliva över sladden.
När P ska äta ensam eller när jag äter och ser på TV då är förstås datorn där. När jag kör bil, sitter han i framsätet med datorn i knät och uppmanar mig att köra tystare så han kan höra bättre...
Förut när han rökte var alltid datorn med ut varje gång han gick ut och rökte. I 10 minusgrader och mörker kunde man, om man öppnade altandörren höra : "Two to beam up" och se ett blått sken och rök... :-)
I bland hittar man honom liggandes i sängen med datorn på magen eller så ligger han på sidan och har lagt datorn på sned för att kunna se bra...
Droppen var när jag kom in och skulle borsta tänderna en kväll och mitt handfat var upptaget... gissa av vad? Jo, hans dator. Han skulle raka sig och då måste man ju ha datorn med sig eller hur? :-)
En annan sak som man också märker när man bor med nörd är fjärrkontroller. Hur många som helst. Allt som kan fjärrstyras ska göras det. Vi har förstås TV och Box fjärrkontroller samt till DVD och ljud. Men sen tillkommer lamporna i kök/vardagsrum/vita rummet. Alla de smålamporna tänds och släcks med fjärrkontroll. Praktiskt faktiskt. Han har fjärrkontroll i sängen som släcker lamporna i sovrummet. Han har fjärrkontroll till GPSen, till videokameran mm. Han önskar nog ofta att han hade en fjärrkontroll till mig, åtminstone att kunna stänga av ljudet med... :-)
Nu väntar jag på att min lilla älsklingsnörd ska komma hem från jobbet. Snart blir det Star Trek ljud... men det kunde varit värre :-)
Slutligen visar jag en bild på min dörrkrans som jag köpte i dag. Jag har köpt mer idag, men det kommer i något senare inlägg.
När man är gift med (eller sambo med) en nörd, får man snart lära sig att allt som kan göras med en dator, ska man göra med en dator, samt att datorn är för nörden vad snuttefilten är för småbarnen. :-)
P älskar att se på film på sin dator, företrädesvis Star Trek. Han har alla filmer och alla tv-avsnitt... När han jobbar med en dator, står den bärbara bredvid och visar Star Trek för han hör på det och kopplar av... Jag å andra sidan som hör Star Trek flera timmar varje dag kopplar inte av då.. .
När man hör Klingon, wormhole, ferengi, beama och replicate varje dag, kan det bli väldigt jobbigt.
När P lagar mat, vilket han gör i stort sett varje dag, ska datorn med ut i köket. Den placeras på köksön och sedan ser/hör han på Star Trek under hela matlagningen. När det fräser för mycket i pannan, eller om något ska vispas, då åker hörlurarna på. Sladden till dem är precis så långa att han når till kylen och till diskhon. Kommer jag däremot och ska hämta något i köket får jag kliva över sladden.
När P ska äta ensam eller när jag äter och ser på TV då är förstås datorn där. När jag kör bil, sitter han i framsätet med datorn i knät och uppmanar mig att köra tystare så han kan höra bättre...
Förut när han rökte var alltid datorn med ut varje gång han gick ut och rökte. I 10 minusgrader och mörker kunde man, om man öppnade altandörren höra : "Two to beam up" och se ett blått sken och rök... :-)
I bland hittar man honom liggandes i sängen med datorn på magen eller så ligger han på sidan och har lagt datorn på sned för att kunna se bra...
Droppen var när jag kom in och skulle borsta tänderna en kväll och mitt handfat var upptaget... gissa av vad? Jo, hans dator. Han skulle raka sig och då måste man ju ha datorn med sig eller hur? :-)
En annan sak som man också märker när man bor med nörd är fjärrkontroller. Hur många som helst. Allt som kan fjärrstyras ska göras det. Vi har förstås TV och Box fjärrkontroller samt till DVD och ljud. Men sen tillkommer lamporna i kök/vardagsrum/vita rummet. Alla de smålamporna tänds och släcks med fjärrkontroll. Praktiskt faktiskt. Han har fjärrkontroll i sängen som släcker lamporna i sovrummet. Han har fjärrkontroll till GPSen, till videokameran mm. Han önskar nog ofta att han hade en fjärrkontroll till mig, åtminstone att kunna stänga av ljudet med... :-)
Nu väntar jag på att min lilla älsklingsnörd ska komma hem från jobbet. Snart blir det Star Trek ljud... men det kunde varit värre :-)
Slutligen visar jag en bild på min dörrkrans som jag köpte i dag. Jag har köpt mer idag, men det kommer i något senare inlägg.
Att vara gift med en nörd... del 1
Om min make P, kan man säga mycket. Han är snäll, envis, retlig, smart mm. Men framför allt är han NÖRD!
I hans fall är det datanörd och trekker... Man kan lätt säga att han älskar datorer och Star Trek :-)
Att jag skulle "falla" för en nörd kanske inte är så märkligt, för jag har alltid gillat filmer när det går bra för nörden. Inte varit särskilt förtjust i buffliga människor. Men hur det skulle vara att leva med en nörd, visste jag inte förrän jag flyttat ihop med P.
Det som märks mest hos nördar (ingen vetenskaplig undersökning, går efter egen erfarenhet) är deras inredningsstil, eller brist på någon... :-) I Ps fall var det viktigaste i lägenheten att hans dator hade det bra. Det var ju där P tillbringade den mesta av tiden. Runt om ska allt vara lättåtkomligt, framför allt Coca Cola burkar. :-)
Så här fick det inte vara tyckte jag. Och eftersom jag är envis och P kan ge med sig, så har vi nu kommit till en gemensam lösning som passar båda. I arbetsrummet har vi var sitt skrivbord mittemot varandra. På Ps sida får han inreda (nästan) som han vill. Där finns förutom massa datapryttlar och sladdar även andra nördsaker. Han har ingen ordning alls (enligt mig) På väggen har han en cola skylt. Jag vågar inte ta bilder från hela hans arbetsplats. Kan skrämma vissa :-)
I hobby/pysselrummet får P också inreda efter eget tycke en hel del. Han har sin arbetshörna med MÅNGA sladdar och saker där han plockar isär datorer mm. Han har också varit duktig och sorterat in sina prylar i skåp. I fin ordning.
När vi flyttade ihop hade han en otrolig massa datorer och skärmar. De flesta gamla. Han slängde ett tjugotal datorer och skärmar när vi bodde i lägenheten. Nu har han slängt några till.
Hans förjusning i allt vad Star Trek heter har lett till att han har en samling med prylar som han är väldigt förtjust i. Det gör att vår bokhylla i gillestugan ser ut så här:
Just det, dockor och rymdskepp i mitten :-) Inte direkt min stil, men vi bor ju här båda två. Jag kan leva med det.
Det finns mycket att säga om att leva med en nörd, så fortsättning följer :-)
Måste tillägga att jag älskar min nörd.
I hans fall är det datanörd och trekker... Man kan lätt säga att han älskar datorer och Star Trek :-)
Att jag skulle "falla" för en nörd kanske inte är så märkligt, för jag har alltid gillat filmer när det går bra för nörden. Inte varit särskilt förtjust i buffliga människor. Men hur det skulle vara att leva med en nörd, visste jag inte förrän jag flyttat ihop med P.
Det som märks mest hos nördar (ingen vetenskaplig undersökning, går efter egen erfarenhet) är deras inredningsstil, eller brist på någon... :-) I Ps fall var det viktigaste i lägenheten att hans dator hade det bra. Det var ju där P tillbringade den mesta av tiden. Runt om ska allt vara lättåtkomligt, framför allt Coca Cola burkar. :-)
Så här fick det inte vara tyckte jag. Och eftersom jag är envis och P kan ge med sig, så har vi nu kommit till en gemensam lösning som passar båda. I arbetsrummet har vi var sitt skrivbord mittemot varandra. På Ps sida får han inreda (nästan) som han vill. Där finns förutom massa datapryttlar och sladdar även andra nördsaker. Han har ingen ordning alls (enligt mig) På väggen har han en cola skylt. Jag vågar inte ta bilder från hela hans arbetsplats. Kan skrämma vissa :-)
I hobby/pysselrummet får P också inreda efter eget tycke en hel del. Han har sin arbetshörna med MÅNGA sladdar och saker där han plockar isär datorer mm. Han har också varit duktig och sorterat in sina prylar i skåp. I fin ordning.
När vi flyttade ihop hade han en otrolig massa datorer och skärmar. De flesta gamla. Han slängde ett tjugotal datorer och skärmar när vi bodde i lägenheten. Nu har han slängt några till.
Hans förjusning i allt vad Star Trek heter har lett till att han har en samling med prylar som han är väldigt förtjust i. Det gör att vår bokhylla i gillestugan ser ut så här:
Just det, dockor och rymdskepp i mitten :-) Inte direkt min stil, men vi bor ju här båda två. Jag kan leva med det.
Det finns mycket att säga om att leva med en nörd, så fortsättning följer :-)
Måste tillägga att jag älskar min nörd.
Söndagsgäster
Så var söndagskväll. Helgerna går så fort. Jag är visserligen hemma varje dag, men på helgerna är det en särskild känsla i och med att P är ledig.
I fredags ringde en gammal kompis till mig, och frågade om det var ok att hon med familj kom och hälsade på snart. De har inte varit hos oss sedan vi flyttade till huset. Lyckligvis hade vi inget planerat för idag och de kunde komma hit.
Denna vän, M, har jag känt sedan vi var små. Hennes familj hade sommarstuga bredvid mitt barndomshem. Varje sommarlov, sportlov, påsk samt flera helger kom de till sin stuga. Då kom M bort till mig och lekte. Det var jättekul. Hon är ett halvår äldre än mig. Hon var en kontakt till den "stora världen", bodde i Göteborg :-) I början så lekte vi bara. Sedan när vi blev äldre så fick jag lära mig vad som var mode, vilka kläder , frisyrer osv som gällde. Göteborg var lite före oss ute på landet. Jättekul att få info i god tid och kunna vara bland de första i skolan :-)
Det var också M som lärde mig svenska... just det. När jag växte upp pratade alla i min närhet bohuslänska, så naturligtvis gjorde även jag det. Jag har hört på band från när jag var liten... hrmmm... :-) M hade lite kul av vissa saker jag sa, andra förstod hon inte alls. Jag lyssnade på hur hon sa det och jag anpassade mig. När sommarloven var slut, brukade mina kompisar säga - Jag hör att du umgåts med M... :-)
Det var bra att lära sig rikssvenska. Fortfarande är jag "tvåspråkig" men jag talar bara bohuslänska med mina äldre släktingar.
M och jag brevväxlade under många år också. Det var långt innan mail och facebook tiden... :-)
Nu träffas vi inte så ofta, men vi skickar kort när vi fyller år, hörs i telefon i bland. Hon har man och två barn och mycket att göra. Det var kul att träffas idag. Hon hade också med sig en fin blomma till mig. Min första orkidé. Hoppas den ska tåla att bo hos mig...
Nu ska jag läsa lite bloggar. Sedan är det dags att sova.
Godnatt!
I fredags ringde en gammal kompis till mig, och frågade om det var ok att hon med familj kom och hälsade på snart. De har inte varit hos oss sedan vi flyttade till huset. Lyckligvis hade vi inget planerat för idag och de kunde komma hit.
Denna vän, M, har jag känt sedan vi var små. Hennes familj hade sommarstuga bredvid mitt barndomshem. Varje sommarlov, sportlov, påsk samt flera helger kom de till sin stuga. Då kom M bort till mig och lekte. Det var jättekul. Hon är ett halvår äldre än mig. Hon var en kontakt till den "stora världen", bodde i Göteborg :-) I början så lekte vi bara. Sedan när vi blev äldre så fick jag lära mig vad som var mode, vilka kläder , frisyrer osv som gällde. Göteborg var lite före oss ute på landet. Jättekul att få info i god tid och kunna vara bland de första i skolan :-)
Det var också M som lärde mig svenska... just det. När jag växte upp pratade alla i min närhet bohuslänska, så naturligtvis gjorde även jag det. Jag har hört på band från när jag var liten... hrmmm... :-) M hade lite kul av vissa saker jag sa, andra förstod hon inte alls. Jag lyssnade på hur hon sa det och jag anpassade mig. När sommarloven var slut, brukade mina kompisar säga - Jag hör att du umgåts med M... :-)
Det var bra att lära sig rikssvenska. Fortfarande är jag "tvåspråkig" men jag talar bara bohuslänska med mina äldre släktingar.
M och jag brevväxlade under många år också. Det var långt innan mail och facebook tiden... :-)
Nu träffas vi inte så ofta, men vi skickar kort när vi fyller år, hörs i telefon i bland. Hon har man och två barn och mycket att göra. Det var kul att träffas idag. Hon hade också med sig en fin blomma till mig. Min första orkidé. Hoppas den ska tåla att bo hos mig...
Nu ska jag läsa lite bloggar. Sedan är det dags att sova.
Godnatt!
Min vän G
Sedan jag blev sjuk har jag inte alls orkat hålla kontakten med alla som jag velat göra. Jag ringer sällan mina vänner, trots att jag tänker göra det. Jag orkar helt enkelt inte.
Den som jag har allra mest dåligt samvete för är min vän G. Vi har varit vänner sedan vi var 8 år!!! Bara det är hedersvärt! Vi har aldrig bråkat! Nu bor vi en bit i från varandra ( ca 2 timmars bilväg, enkel väg) så vi ses inte så ofta. Hon är en upptagen och engagerad mamma med mycket jobb och aktiviteter. Trots detta ringer hon mig med jämna mellanrum. Jag ringer nästan aldrig tillbaks, men jag blir jätteglad när hon ringer. Vi har en märklig humor som kommer av att vi kännt varann så länge. I bland räcker det att säga ett enda ord och så brister vi ut i gapskratt. :-)
Vi har nu varit vänner i 33 år. Vi har delat allt, glädje, sorg, torrshampo och brända leverbiffar... :-) Vi vet det mesta om varandra.
Hon är en underbar vän! Vi är olika på vissa punkter och mycket lika på andra. Hon är snabb, effektiv, framåt och ser till att saker blir gjorda. Jag är långsam, oeffektiv, går lite efter henne och måste ha en spark i baken av henne ibland :-)
Hon vågar saker, jag är en liten fegis... :-)
När vi gick i högstadiet ringde vi till varann varje morgon och kollade vad den andra skulle ha på sig den dagen. Vi har samma värderingar. Samma humor.
Jag hoppas att hon läser detta, för jag vill tala om för henne att trots att jag nästan aldrig ringer eller kommer och hälsar på, så tänker jag på dig minst en gång om dagen.
Jag hoppas att vi som 90 + sitter tillsammans och fikar och gapskrattar så att löständerna hoppar :-)
Just bara för G kommer denna låt som jag vet att hon gillar:
Kram till dig G!
Några snurriga dagar...
Oj va snurrigt det kan bli i bland.
I tisdags var jag och klippte mig. (P sa att han gladeligen kunde använda trimmern och ge mig en fin 9 mm frisyr, men jag tackade nej...) Det var behövligt för jag hade fått en frisyr som lätt passade in i Dallas på 80-talet och det var inte meningen så... :-)
Jag gillar inte att gå till frisören. Hatar att sitta där instängd i en "plastkappa" åtdragen i halsen. Jag som inte ens vill ha rundhalsade tröjor, känner att jag inte får luft då. Sedan sitter man där halvblind om man inte har linserna på, utlämnad till frisören. Jag är håröm också...
Nu har jag i alla fall hittat en bra frisör som är trevlig och duktig. Innan jag hittade hit har jag varit hos arga frisörer, helgalana frisörer, frisörer som gjort precis som de vill utan att fråga mig, frisörer som inte förstått svenska och därför gjort helt galet, frisörer som har stått och beklagat sig över hela sitt liv för mig, mm.
Nåja, jag blev klippt i en frisyr som jag gillar och var på väg hem. Skulle in och handla lite mat på vägen bara. Plötsligt när jag kom ur affären kände jag att jag mådde dåligt och var yr. Jag körde sakta hem och kom slutligen in i sängen. Allt bara snurrade. Usch! Jag brukar bli yr med jämna mellanrum när jag är trött, men det här var värre än på länge.
Det var min namnsdag också. Det låg fyra grattiskort i brevlådan och jag hade fått SMS. Kul!
P kom hem tidigare än vanligt och hade köpt rosor till mig. Så gulligt. Han fick leda mig till matbordet och till soffan. P gjorde en jättegod tårta med maränger och citron. Mums! Jag fick sitta alldeles stilla och se på TV för så fort jag rörde mig lite så snurrade allt.
Vi gick och la oss. På natten ökade snurrandet varje gång jag vaknade. När jag gick på toa fick jag hålla i väggarna. När P vaknade i går morgon frågade jag honom om han kunde jobba hemma. Som tur var kunde han det. Han fick leda mig till och från toan. Annars sov jag bara, hela tiden. Vid 17.30 väckte P mig och jag åt rostat bröd. Sedan satt jag vid datorn några timmar. Sedan var det sängen igen.
I dag steg jag upp vid 13-tiden, fortfarande snurrig, men inte alls så farligt som igår. Nu kan jag gå själv. Skönt i morgon ska jag också ta det lugnt. Jag har som vanligt gjort mer än kroppen orkar och så säger den till :-(
Ja det här var tre snurriga dagar i mitt liv :-)
I tisdags var jag och klippte mig. (P sa att han gladeligen kunde använda trimmern och ge mig en fin 9 mm frisyr, men jag tackade nej...) Det var behövligt för jag hade fått en frisyr som lätt passade in i Dallas på 80-talet och det var inte meningen så... :-)
Jag gillar inte att gå till frisören. Hatar att sitta där instängd i en "plastkappa" åtdragen i halsen. Jag som inte ens vill ha rundhalsade tröjor, känner att jag inte får luft då. Sedan sitter man där halvblind om man inte har linserna på, utlämnad till frisören. Jag är håröm också...
Nu har jag i alla fall hittat en bra frisör som är trevlig och duktig. Innan jag hittade hit har jag varit hos arga frisörer, helgalana frisörer, frisörer som gjort precis som de vill utan att fråga mig, frisörer som inte förstått svenska och därför gjort helt galet, frisörer som har stått och beklagat sig över hela sitt liv för mig, mm.
Nåja, jag blev klippt i en frisyr som jag gillar och var på väg hem. Skulle in och handla lite mat på vägen bara. Plötsligt när jag kom ur affären kände jag att jag mådde dåligt och var yr. Jag körde sakta hem och kom slutligen in i sängen. Allt bara snurrade. Usch! Jag brukar bli yr med jämna mellanrum när jag är trött, men det här var värre än på länge.
Det var min namnsdag också. Det låg fyra grattiskort i brevlådan och jag hade fått SMS. Kul!
P kom hem tidigare än vanligt och hade köpt rosor till mig. Så gulligt. Han fick leda mig till matbordet och till soffan. P gjorde en jättegod tårta med maränger och citron. Mums! Jag fick sitta alldeles stilla och se på TV för så fort jag rörde mig lite så snurrade allt.
Vi gick och la oss. På natten ökade snurrandet varje gång jag vaknade. När jag gick på toa fick jag hålla i väggarna. När P vaknade i går morgon frågade jag honom om han kunde jobba hemma. Som tur var kunde han det. Han fick leda mig till och från toan. Annars sov jag bara, hela tiden. Vid 17.30 väckte P mig och jag åt rostat bröd. Sedan satt jag vid datorn några timmar. Sedan var det sängen igen.
I dag steg jag upp vid 13-tiden, fortfarande snurrig, men inte alls så farligt som igår. Nu kan jag gå själv. Skönt i morgon ska jag också ta det lugnt. Jag har som vanligt gjort mer än kroppen orkar och så säger den till :-(
Ja det här var tre snurriga dagar i mitt liv :-)
Riktiga fylledagar som väntar...
Fredag eftermiddag och jag har städat klart. Så skönt!!! Gjorde lite i förrgår. lite igår och resten i dag. Nu är jag helt slut och ska snart sjunka ner i TV soffan och zappa lite och slöa.
Vad är det för konstig rubrik tänker ni kanske? Det är inte så farligt som det låter. :-) Det är bara det att många i min närhet att bestämt sig för att fylla år just nu. :-)
I morgon fyller min faster år. Jag och P ska dit och gratta henne. Hoppas jag orkar det. Som tur är så kör P så jag kan somna lite när jag vill i bilen.
På söndag skulle min pappa ha fyllt 81 år. Vi ska åka till graven med blommor till honom i morgon innan kalaset.
På måndag fyller svärmor år. Vi ska inte åka dit, drygt 25 min enkel väg, men vi har skickat en present till henne.
På tisdag så fyller en av mina gamla, goda vänner år. Hon ska få en present, men jag vet inte om det blir den dagen eller senare.
För att toppa allt har jag namnsdag på tisdag också. Det ska firas. Jag brukar få tårta av P och kanske en liten present också... :-)
Innan jag försjunker in i Tevens underbara, slappa värld vill jag bara säga, att jag håller med flera bloggare som tycker att MIO s katalog är bättre än IKEAs. Jag fick den i veckan och ju mer jag bläddrar i den, desto mer fint hittar jag.
Högt upp på min julklappslista ska det stå, presentkort på MIO. :-)
Jag önskar er alla en trevlig helg!!!!
Vad är det för konstig rubrik tänker ni kanske? Det är inte så farligt som det låter. :-) Det är bara det att många i min närhet att bestämt sig för att fylla år just nu. :-)
I morgon fyller min faster år. Jag och P ska dit och gratta henne. Hoppas jag orkar det. Som tur är så kör P så jag kan somna lite när jag vill i bilen.
På söndag skulle min pappa ha fyllt 81 år. Vi ska åka till graven med blommor till honom i morgon innan kalaset.
På måndag fyller svärmor år. Vi ska inte åka dit, drygt 25 min enkel väg, men vi har skickat en present till henne.
På tisdag så fyller en av mina gamla, goda vänner år. Hon ska få en present, men jag vet inte om det blir den dagen eller senare.
För att toppa allt har jag namnsdag på tisdag också. Det ska firas. Jag brukar få tårta av P och kanske en liten present också... :-)
Innan jag försjunker in i Tevens underbara, slappa värld vill jag bara säga, att jag håller med flera bloggare som tycker att MIO s katalog är bättre än IKEAs. Jag fick den i veckan och ju mer jag bläddrar i den, desto mer fint hittar jag.
Högt upp på min julklappslista ska det stå, presentkort på MIO. :-)
Jag önskar er alla en trevlig helg!!!!
Blondiner har roligare...
Min riktiga hårfärg är råttgrå, eller mellanbrun om man vill vara snäll :-)
Ända sedan jag var ca 20 år har jag trixat med olika färger på håret. Först var det blonda slingor, en gång blev det grå slingor av misstag (hos frisör), sen var det röda slingor, mörka slingor, hela håret kopparfärg, hela håret mörkbrunt osv.
Ett problem med det här "färgandet" och "slingandet" är att det är dyrt. Jag som är sjuk har inte råd att gå till frisören så ofta. Alltså fick jag en idé. Jag gör det själv! ...... Ingen bra idé. :-( Jag har inget tålamod och det är svårt att fixa till sig själv. Men då kom idé nr 2.... P får agera frisör!..... Bra idé! :-)
Jag åkte ivåg och köpte färg och övertygade P (mycket motvilligt) hur mycket bättre och billigare det skulle vara om han fixade min frisyr. P läste noga beskrivningen och fixade ihop allt som behövdes. Det gick bra! Jag blev mycket mera mörkhårig (det var meningen). Färgen tog jämt och fint. Jag var nöjd. P tyckte det var hemskt tråkigt, kladdigt och att det luktade hemskt.
Nästa gång var jag lite med vågad. Jag skulle göra håret ljusare... Samma sak igen. P läste noga, fixade i lugn och ro. Allt gick bra... tills jag fick se resultatet när håret torkat. Det var morotsfärgat!!! Visserligen jämt och fint, men morotsfärgat!!! Jag var inte nöjd. P skrattade mest... Efter någon vecka blev färgen lite mörkare men inte förrän P färgade om mig efter någon månad var jag nöjd.
Så har det fortsatt. P har färgat mig med jämna mellanrum. Jag går till frisören för att klippa mig.
I våras kom jag på att det var dags för blonda slingor.
-Nej! sa P jag gör inte slingor, bara hela håret.
-Jo, sa jag, slingor vill jag ha.
Det blev slingor! :-)
Inte blev det så många och P skulle nog inte ha klarat frisörstest, men jag var nöjd. Det var några framtill på frihand, utan mössa och folie.
I förra veckan bestämde jag mig för att nu var det dags att göra det ordentligt. Köpte ett hemmakit med mössa, petnål och allt. I går var det dags för P att bli frisör för en kväll. Han studerade noga all information. Hämtade handdukar och allt som behövdes. Så började det. När mössan kom på skrattade han gott åt mig... Sedan började han att lirka ut små hårtussar i hålen. Hela tiden tuggade han nikotintuggmi för säkerhets skull. :-) Det gjorde ont på mig som är så håröm.
När till slut allt hår som skulle bli blont kommit ur mössan och det var dags för geggan gick P i väg för att hämta... kameran... just det. Skadeglatt fotade han många bilder på den märkliga skapelsen som var hans fru.
Geggan kom i. Jag fick sitta stilla i badrummet och läsa tidning ( 2 cm från ansiktet eftersom jag är så närsynt och inte kunde ha glasögonen på mig) medan P pustade ut vid datorn. När timern ringde kom P tillbaka... med kamera...
Sedan sköljning. När jag så tar av mig mössan tittar P på mig och brister ut i ett mycket hjärtligt skratt. Jag blev nervös, vad hade hänt? Bad om att få en spegel, men nej. Han tog kort i stället... sedan säger han mellan skrattattackerna.
-Det ser ut som om det växer spaghetti i ditt hår.
Vill man höra sånt? Nej.
Som tur är blev jag nöjd med resultatet. Jag är halvblond och ska alltstå få hälften så mycket roligare. :-)
P har gjort ett skojigt bildspel...tycker han :-)
Trött på att vara trött
Nu är jag trött igen, som vanligt. Det är normalt för mig. Jag är utmattad, utbränd, har gått in i väggen.Finns många olika benämningar men betyder samma sak.
Innan jag blev sjuk var jag en väldigt social person. I går när jag tittade i ett album med bilder i från innan jag blev sjuk, insåg jag vilket annorlunda liv jag levde då. Varje helg hade jag gäster eller var och hälsade på hos någon. Varje vecka var det vänner hos mig på fika. Jag jobbade, gick ut på lördagskvällarna. Varje torsdag städade jag min lägenhet efter jobbet.
I dag har orkat dammsuga övervåningen här hemma. Nu sitter jag och vilar för det :-( I tre dagar har jag samlat energi för att orka börja dammsuga. I morgon hoppas jag orka städa klart. Vi har sällan besök. Om vi har besök på lördag, måste jag sova nästan hela söndagen. Bara att ringa någon är jobbigt, tar engergi. En shoppingtur (som är så skoj) gör mig däckad en till två dagar. Sova, sova och sova är min nya hobby. Inte för att jag vill, utan för att jag måste.
Det är väldigt svårt att förklara för någon som inte varit med om det hur det är, att vara så trött.
-Men du sov ju i natt, inte kan du vara trött nu?
-Men ni kan väl komma hit i morgon. Det är ju idag ni ska ut och handla?
-Inte är du väl så trött. Du ser så pigg ut.
Just det, ser pigg ut. När jag går ut, sminkad med fixat hår och ler mot omvärlden, kanske det är svårt att se hur trött jag är. Men jag ser ingen anledning att tynga hela världen med min sjukdom. När jag kommer hem och sover 17 timmar, febertrött och sunkig, är det bara P som ser mig. När jag vankar runt på nätterna och inte kan sova, eller när jag drömmer mardrömmar. Då är det ingen som ser mig. Jag har blivit som en skådespelare som spelar en pigg, frisk roll några timmar då och då för att sedan sminka av mig och bli mig själv.
Varför skriver jag då detta? För det första för att det känns bra att skriva om det. För det andra för er som inte tror på att vi är sjuka, eftersom vi ser så pigga ut. Tänk på att allt inte är som det ser ut.
Mina vänner och P har varit, och är, underbara. De vet att jag inte orkar som förr. Vet att jag inte håller lika mycket kontakt med dem, men att jag alltid tänker på dem. De hör av sig och fortsätter att vara mina vänner. Det betyder otroligt mycket. P ser till att jag får vila. Sköter telefonkontakter som jag inte orkar med. Bäddar ner mig och ser till att jag sover ordentligt. Ställer in saker som jag inte orkar med. Säger att han älskar mig även när jag går runt i nattlinne med rufsigt hår kl 17. På så sätt är jag lyckligt lottad.
Jag önskar att jag blir friskare i framtiden och att myndigheter (ingen nämnd och ingen glömd) inser att de gjort fel när de anser att jag är helt frisk...
Kram till alla som orkat läsa detta deprimerande inlägg. Nästa inlägg ska handla om inredning istället :-)
Annette
Innan jag blev sjuk var jag en väldigt social person. I går när jag tittade i ett album med bilder i från innan jag blev sjuk, insåg jag vilket annorlunda liv jag levde då. Varje helg hade jag gäster eller var och hälsade på hos någon. Varje vecka var det vänner hos mig på fika. Jag jobbade, gick ut på lördagskvällarna. Varje torsdag städade jag min lägenhet efter jobbet.
I dag har orkat dammsuga övervåningen här hemma. Nu sitter jag och vilar för det :-( I tre dagar har jag samlat energi för att orka börja dammsuga. I morgon hoppas jag orka städa klart. Vi har sällan besök. Om vi har besök på lördag, måste jag sova nästan hela söndagen. Bara att ringa någon är jobbigt, tar engergi. En shoppingtur (som är så skoj) gör mig däckad en till två dagar. Sova, sova och sova är min nya hobby. Inte för att jag vill, utan för att jag måste.
Det är väldigt svårt att förklara för någon som inte varit med om det hur det är, att vara så trött.
-Men du sov ju i natt, inte kan du vara trött nu?
-Men ni kan väl komma hit i morgon. Det är ju idag ni ska ut och handla?
-Inte är du väl så trött. Du ser så pigg ut.
Just det, ser pigg ut. När jag går ut, sminkad med fixat hår och ler mot omvärlden, kanske det är svårt att se hur trött jag är. Men jag ser ingen anledning att tynga hela världen med min sjukdom. När jag kommer hem och sover 17 timmar, febertrött och sunkig, är det bara P som ser mig. När jag vankar runt på nätterna och inte kan sova, eller när jag drömmer mardrömmar. Då är det ingen som ser mig. Jag har blivit som en skådespelare som spelar en pigg, frisk roll några timmar då och då för att sedan sminka av mig och bli mig själv.
Varför skriver jag då detta? För det första för att det känns bra att skriva om det. För det andra för er som inte tror på att vi är sjuka, eftersom vi ser så pigga ut. Tänk på att allt inte är som det ser ut.
Mina vänner och P har varit, och är, underbara. De vet att jag inte orkar som förr. Vet att jag inte håller lika mycket kontakt med dem, men att jag alltid tänker på dem. De hör av sig och fortsätter att vara mina vänner. Det betyder otroligt mycket. P ser till att jag får vila. Sköter telefonkontakter som jag inte orkar med. Bäddar ner mig och ser till att jag sover ordentligt. Ställer in saker som jag inte orkar med. Säger att han älskar mig även när jag går runt i nattlinne med rufsigt hår kl 17. På så sätt är jag lyckligt lottad.
Jag önskar att jag blir friskare i framtiden och att myndigheter (ingen nämnd och ingen glömd) inser att de gjort fel när de anser att jag är helt frisk...
Kram till alla som orkat läsa detta deprimerande inlägg. Nästa inlägg ska handla om inredning istället :-)
Annette
Ferdinand + Hulken = röksugen man :-)
Redan som liten brukar man få lära sig att hålla sig ur vägen när det gäller getingar, arga tjurar, ilskna hundar mm. Men en sak till som man måste lära sig att hålla sig ur vägen från är... en make som försöker sluta röka!!! Det är fakta!!!
Min älskade lilla (nåja inte så liten) make som vanligtvis kan ta ganska mycket utan att bli arg, har förvandlats till Ferdinand stucken av ett bi och Hulken samtidigt. Han är visserligen inte grön, men utstöter liknande ljud som både tjuren och Hulken... :-)
P har i 28 dagar nu varit utan cigaretter. Det är verkligen bra. Han har rökt i 25 år och nu måste han tänka på något annat... Tugga! Just det, tugga. Han börjar med nikotintuggummi, övergår till vanliga tuggummi som han sedan fortsätter med hela dagen, bara med uppehåll för... fast föda... att tugga. Allt i skafferiet och kylen åker. Smulor och papper överallt. Sånt som han ratat förut åker in i munnen med glädje. Det är roligt att se, påminner mycket om en kamel... :-)
Jag ska ju försöka vara stöttande. Köper tuggummi, pussar på honom, talar om hur gott han luktar mm. Men vad hjälper det mot ett röksug? Han kan inte gå ut och läsa som han gjorde tidigare efter maten. Han kan inte unna sig en cigarett när han gjort något bra vid datorn, och han kan framför allt inte lugna sig med en cigarett. Nåja, jag är ju retlig av naturen och retar honom ändå, men mindre :-) Jag vet också när det är bäst att inte vara i samma rum. Jag hoppas och tror att han blir helt rökfri och så småningom även lugn... :-) Då kan jag se tillbaka på detta inlägg och skratta gott.
Nu kommer han... jag hör tuggandet .... :-)
Ha en bra helg!
Till min man
Så här alldeles i början av vår treåriga bröllopsdag vill jag överraska min man med hans älsklinglåt...
Tyvärr är den inte romantisk, men det är hans låt.
Grattis på bröllopsdagen min älskling. Hoppas få fira minst 50 till med dig... Puss
Tyvärr är den inte romantisk, men det är hans låt.
Grattis på bröllopsdagen min älskling. Hoppas få fira minst 50 till med dig... Puss
Klematis, klåda och kärlek...
Vissa blommor passar bäst i trädgården... lärde jag mig den hårda vägen igår :-(
Jag har plockat in Klematis (tror jag) och rosor och placerat dem på soffbordet. Detta gjorde jag i lördags, men då satt jag aldrig i vardagsrummet. I går efter att ha suttit framför TV ett antal timmar fick jag en enorm klåda på hela kroppen... brrrr... Då kom jag på att jag aldrig haft klematis inne förr och jag läst att det är allerigframkallande. Ut åkte blommorna och in i duschen åkte jag. Efter en kortisonkur, gick jag och la mig, kliande och delvis svullen. Tack och lov gick det över och jag behövde inte uppsöka läkare eller nåt.
I dag har vi varit på soptippen och slängt en massa som vi samlat på ett tag. Skönt att bli av med det.
Vi hann också med en fika hos goda vänner. Tyvärr, i mitt fall, har den familjen två katter och en hund... Vi får se hur det går i kväll. Jag var alldeles hårig... nej inte på min kropp... :-)...utan på mina kläder när vi åkte därifrån.
Jag har också hunnit med att göra några fynd. Visar bilder senare i veckan.
Så var det där med kärleken. I morgon har jag och P varit gifta i 3 år!!! Det är lite av ett mirakel med tanke på att han redan första gången vi träffade sa att han skulle ALDRIG gifta sig. Det var 1999. Förlova sig var dock inget problem. Det gick bra redan 2000. :-) Sedan jag tjatat, bett, hotat och hintat gick han plötsligt med på det i juni 2005. Då var jag först helt chockad och sen beslutsam att skynda på så han inte skulle ångra sig.. :-) Den 5 juni sa han ja och den 15 juli gifte vi oss. Snabba ryck!
Det var ett enkelt hemligt bröllop på landet i Småland. Ingen utom vi och prästen, samt en syster till min svägerska fick veta om något. Det var jobbigt att hålla allt hemligt, samtidigt med att planera. Men det gick!. Prästen är gift med Ps kusin, så han var snäll och ställde upp på sin semester och kom ut till stugan. Min svärmor och svärfar, samt Ps bror med sambo och hennes syster blev vittnen. Utan att vara förbereda. De blev så chockade! Kul!
Vi åkte från stugan in till stan på förmiddagen och tog foto och fixade håret, samt bytte om. Sedan återvände vi till stugan, där de andra satt och spelade spel i godan ro, uppklädda och med en präst i släptåg... :-) En helt vanlig fredag... :-)
Vi vigdes på tomten nere vid sjön, hade CDspelare med musik och spelade in händelsen på video. Precis när vi var klara och skulle gå in, kom regnet. Det var en kort men underbar händelse.
Efter kaffe och tårta, som vi gömt i bilen, ringde vi runt till min pappa, mina och Ps vänner och berättade vad vi gjort. Det blev lite skiftande respons. Alla visste ju att P aldrig skulle gifta sig... :-)
På kvällen åt vi (jag och P, Ps mamma, pappa och bror med sambo och hennes syster) en underbar middag på Ullinge värdshus. Vi hade ringt innan och beställt en tre rätters middag där jag kunde tåla allt, helt otroligt :-)
Det blev en bra och minnesvärd dag. Vi är fortfarande gifta och P ångrar sig inte... :-)
Sen fick vi igen... blev väckta tidigt att våra vänner som åkt över 30 mil för att bjuda oss på frukost... när vi kom hem från vår bröllopsresa till Stockholm. Vi fick också en hustruhippa resp makehippa senare...
Kan också lägga till att tre veckor senare gifte sig Ps bror och sambo hemligt.. . Vi var med då också. Den sommaren var äktenskapets sommar i vår familj.
Denna vecka har jag tänkt ska gå i kärlekens tecken här på min blogg, så jag ska länka till några, enligt mig, romantiska låtar. Hoppas att ni gillar någon i alla fall.
Ha en fin måndagskväll!
Jag har plockat in Klematis (tror jag) och rosor och placerat dem på soffbordet. Detta gjorde jag i lördags, men då satt jag aldrig i vardagsrummet. I går efter att ha suttit framför TV ett antal timmar fick jag en enorm klåda på hela kroppen... brrrr... Då kom jag på att jag aldrig haft klematis inne förr och jag läst att det är allerigframkallande. Ut åkte blommorna och in i duschen åkte jag. Efter en kortisonkur, gick jag och la mig, kliande och delvis svullen. Tack och lov gick det över och jag behövde inte uppsöka läkare eller nåt.
I dag har vi varit på soptippen och slängt en massa som vi samlat på ett tag. Skönt att bli av med det.
Vi hann också med en fika hos goda vänner. Tyvärr, i mitt fall, har den familjen två katter och en hund... Vi får se hur det går i kväll. Jag var alldeles hårig... nej inte på min kropp... :-)...utan på mina kläder när vi åkte därifrån.
Jag har också hunnit med att göra några fynd. Visar bilder senare i veckan.
Så var det där med kärleken. I morgon har jag och P varit gifta i 3 år!!! Det är lite av ett mirakel med tanke på att han redan första gången vi träffade sa att han skulle ALDRIG gifta sig. Det var 1999. Förlova sig var dock inget problem. Det gick bra redan 2000. :-) Sedan jag tjatat, bett, hotat och hintat gick han plötsligt med på det i juni 2005. Då var jag först helt chockad och sen beslutsam att skynda på så han inte skulle ångra sig.. :-) Den 5 juni sa han ja och den 15 juli gifte vi oss. Snabba ryck!
Det var ett enkelt hemligt bröllop på landet i Småland. Ingen utom vi och prästen, samt en syster till min svägerska fick veta om något. Det var jobbigt att hålla allt hemligt, samtidigt med att planera. Men det gick!. Prästen är gift med Ps kusin, så han var snäll och ställde upp på sin semester och kom ut till stugan. Min svärmor och svärfar, samt Ps bror med sambo och hennes syster blev vittnen. Utan att vara förbereda. De blev så chockade! Kul!
Vi åkte från stugan in till stan på förmiddagen och tog foto och fixade håret, samt bytte om. Sedan återvände vi till stugan, där de andra satt och spelade spel i godan ro, uppklädda och med en präst i släptåg... :-) En helt vanlig fredag... :-)
Vi vigdes på tomten nere vid sjön, hade CDspelare med musik och spelade in händelsen på video. Precis när vi var klara och skulle gå in, kom regnet. Det var en kort men underbar händelse.
Efter kaffe och tårta, som vi gömt i bilen, ringde vi runt till min pappa, mina och Ps vänner och berättade vad vi gjort. Det blev lite skiftande respons. Alla visste ju att P aldrig skulle gifta sig... :-)
På kvällen åt vi (jag och P, Ps mamma, pappa och bror med sambo och hennes syster) en underbar middag på Ullinge värdshus. Vi hade ringt innan och beställt en tre rätters middag där jag kunde tåla allt, helt otroligt :-)
Det blev en bra och minnesvärd dag. Vi är fortfarande gifta och P ångrar sig inte... :-)
Sen fick vi igen... blev väckta tidigt att våra vänner som åkt över 30 mil för att bjuda oss på frukost... när vi kom hem från vår bröllopsresa till Stockholm. Vi fick också en hustruhippa resp makehippa senare...
Kan också lägga till att tre veckor senare gifte sig Ps bror och sambo hemligt.. . Vi var med då också. Den sommaren var äktenskapets sommar i vår familj.
Denna vecka har jag tänkt ska gå i kärlekens tecken här på min blogg, så jag ska länka till några, enligt mig, romantiska låtar. Hoppas att ni gillar någon i alla fall.
Ha en fin måndagskväll!
Städa på freda...
Hrmmm... nödrim :-)
Nåja, jag är mitt uppe i veckostädningen. Vanligtvis ska det vara på torsdag, men ibland orkar jag inte då, och igår var jag på möten. Det är inte kul att städa, men jag gillar när det är klart. Hoppas att det blir helt färdigt innan P kommer hem. Det är hans sista dag på jobbet innan semestern och då kan vi ta det lugnt.
Många rengöringsmedel har helt otroligt stark doft. Jag kan inte ens vara inne när någon använder det. Det finns en uppsjö medel för alla olika syften, men jag håller mig till en gammal beprövad sort - såpa.
Nej, jag är inte sponsrad av Grumme... :-) Men jag tycker såpa är bra till det mesta. Tar bort smuts, luktar gott med inte stark doft, billigt, miljövänligt och kan användas i hela huset. Jag häller såpa och vatten i en duschflaska och använder till allt, istället för dyra "specialprodukter". Bara till toastolarna använder jag badrumsrengöring för det känns som det tar bort mer bakterier. (Säkert bara min inbilling).
I dag ska jag testa en ny variant såpa med cironlukt. Jag gillar citronlukt väldigt mycket och hoppas att det är bra även i samband med såpa.
Nåja, jag är mitt uppe i veckostädningen. Vanligtvis ska det vara på torsdag, men ibland orkar jag inte då, och igår var jag på möten. Det är inte kul att städa, men jag gillar när det är klart. Hoppas att det blir helt färdigt innan P kommer hem. Det är hans sista dag på jobbet innan semestern och då kan vi ta det lugnt.
Många rengöringsmedel har helt otroligt stark doft. Jag kan inte ens vara inne när någon använder det. Det finns en uppsjö medel för alla olika syften, men jag håller mig till en gammal beprövad sort - såpa.
Nej, jag är inte sponsrad av Grumme... :-) Men jag tycker såpa är bra till det mesta. Tar bort smuts, luktar gott med inte stark doft, billigt, miljövänligt och kan användas i hela huset. Jag häller såpa och vatten i en duschflaska och använder till allt, istället för dyra "specialprodukter". Bara till toastolarna använder jag badrumsrengöring för det känns som det tar bort mer bakterier. (Säkert bara min inbilling).
I dag ska jag testa en ny variant såpa med cironlukt. Jag gillar citronlukt väldigt mycket och hoppas att det är bra även i samband med såpa.
Bild lånad från Grumme.se
I hallen har vi en garderobsvägg med glasskjutdörrar. Mycket praktiskt, man slipper se kläder och skor och det är lätt att hålla ordning. Men, det kräver sin putsning. Förra gången jag gjorde rent spelarna lyckades jag få för mycket vatten eller såpa, eller så var det fel på trasan som jag använde. Allt blev grått!!! En ständig dimma i hallen!! Inte snyggt! Så för att avhjälpa detta har jag idag varit ute i garaget och hämtat Ps skrapa till bilfönstren... Hoppas det blir bättre. Än så länge ser det ganska bra ut.
Det är också lite kul att ha speglar i hallen. När vi har haft gäster här för första gången har några försökt gå in i spegeln och trott att det varit ett rum där. Andra har sträckt fram handen för att hälsa... på sig själv... och några har sagt när de tittat i spegeln och sett oss, oj inte visste jag att så många skulle komma. De har ju sett dubbelt... Så kul. Jag har skrattat då, är lite retlig av mig :-)
Nu väntar dammsugaren.
Ha en trevlig fredagskäll med mycket mys!
Som uppdatering kan jag nämna att min blå blomma på altan lever ännu... en vecka och två dagar...:-)
